Grisslakt i gamla tider
Gunnar har fattat pennan igen och skrivit om en årlig begivenhet som etsat sej fast i minnet; grisslakten! Vi moderna människor kan nog inte förstå hur stort detta var, vi kan ju när som helst gå till butiken och köpa oss en fläskkotlett. Men då, när seklet var ungt, innebar slakten ett välkommet avbrott i den annars ganska torftiga dieten.
Grisslakt i gamla tider
Av: Gunnar Nilsson, Fjärkulla
Grisen inköptes i regel i mars månad, den vägde då ca 25 kg. Sedan utfodrades den tre gånger per dag, bästa fläsket blev det av potatis, havremjöl och lite mjölk. Ungefär en till två veckor före jul var det dags för slakten. Då kunde grisen väga ca 100 kg.
Dagen då slakten ägde rum var man tidigt uppe och ordnade med skållvattnet, oftast kokades det utomhus i en kopparkittel som rymde ca 801, kitteln ställdes på en ring med tre fötter, sedan eldades det både under och vid sidorna. Grisen hämtades i stian, den bedövades i regel med ett trä som det satt en stålpigg i den slogs ner med en träklubba i grisens huvud/hjärna. Därefter kom turen till att sticka grisen för att avtappa blodet, en konst som var ganska svår, då sticket måste göras precis rätt annars gick blodet tillbaka in i fläsket som då blev rött. Efter det var det dags för skållningen, temperaturen på vattnet måste var 85 gr för att uppnå bästa resultat, för hög temperatur gav skållfläckar och för låg gjorde att håret ej lossnade. Man använde sig att ett skålltråg av trä ca 2 meter långt, 70 till 80 cm brett och ca 30 cm högt. Spikreglarna satt invändigt på botten, grisen fick inte ligga platt mot träet för då kunde inte vattnet cirkulera under den. En länk lades på tvären i karet som man sen drog fram och tillbaka, detta gjorde att håret lättare lossnade. En del slaktare använde 1 till 2 hekto harts som man före skållningen gned in grisens skinn och med detta förfaringssätt underlättades rakningen. Därefter vidtog upphängningen som skedde på en upprest stege, stegen restes mot en vägg, helst på läsidan för det kunde blåsa kalla vindar strax före jul.
Inälvorna togs ut och rengjordes noggrant för att användas till blodkorv, fläskkorv och leverkorv. Istret togs om hand, det blev till flott, som ofta breddes på smörgåsarna istället för smör. Huvudet gjordes det en god sylta av, man blandade även in annat fläskkött i syltan. En grannfru hade tillverkat en sylta men glömt ta bort ögonen så när syltan stod på bordet så kände man sig iakttagen. Jag åt varje jul av dessa hemtillverkade syltor och kan intyga att de var mycket goda. Heder åt de gamla kvinnorna som kunde göra så mycket god mat.
Jag vill också nämna att min far var anlitad som byslaktare åren 1928 till 1947 då han drabbades av sjukdom. Slaktarkonsten hade han lärt av den beryktade Karl Bengtsson (Grisakallen). Far hade också två bröder i Canada som bedrev slakteriverksamhet och sålde kött och fläsk i en intilliggande stad. Dessa bröder hade också lärt jobbet av Karl Bengtsson. Min far var också under en period i Canada och hjälpte sina bröder med både slakt och försäljning.
Under krigsåren var det en tävlan om att få fram de tyngsta grisarna anledningen var att man fick lämna samma antal kuponger oavsett grisens vikt. Jag kan nämna att vår granne Palle John ofta ledde denna tävlan med grisar vägande upp till 200 kg.
Många fattiga människor hade inte råd att hålla sig med hushållsgris, men offerviljan var stor, det hörde till god sed att dessa mindre bemedlade skulle få lite smakbitar när det slaktades, smakbitar som säkert togs emot med stor tacksamhet.
Förvaringen av fläsket när inga frysboxar fanns gick till på följande sätt man hade ett så kallat fläskkar ca 80 cm högt och med en diameter på ca 1 meter, det rymde två grisar. Fläsket lades i varv, med grovt salt emellan sedan kokade man en saltlag som när den hade kallnat hälldes över fläsket i karet, lagen skulle täcka fläsket. Ofta rökade man en skinka, det var gott som pålägg på smörgåsen. Per Håkansson i Fjärkulla var mycket duktiga på att röka fläsk.
Jag har starka minnen av dessa slakter, det betydde bättre kost och ett och annat julkalas vilket gjorde att glädjen var stor.
Nedtecknat i april 2004
Gunnar Nilsson Fjärkulla
